Min berättelse
   Innehållsförteckning

 
Inledning
Reflektioner 1
De två sorgligaste historierna i mitt liv:
1. Några reflektioner kring Jonas och Rasmus från 2009
2. Gunnels bortgång 7 maj 2016

 
Tal till Emelies studentfest 2008

Reflektioner 2
Bloggar från olika tillfällen
Bloggar om lite annat
Mina viktigaste insikter
Bildkavalkad
Musikaliska aforismer
  

 Inledning

Hej! Jag ber att få presentera denna, ska vi kalla det SCRAB-book för att sprida lite ljus kring min person: Musikern, pedagogen och idealisten Bo Ingvar Olsson.

I min omgivning har det alltid funnits någon som (enligt mitt tyckande) lyssnat  oengagerat på min musik eller missat viktiga poänger i mitt skrivande. Det har irriterat mig även om jag vet att det gäller alla skapande människor. Man har undrat över varför jag inte enbart hållit mig till att imitera Svend Asmussen på min fiol, swing som är så trevligt...
Men detta betyder inte att jag varit utan stimulans utifrån. Jag har haft mina lyssnare och jag har haft mina supportrar – ibland har jag till och med haft framgångar – främst på det pedagogiska området. Jag skulle till och med kunna räkna in både nationell och internationell uppmärksamhet eftersom mina två huvudprojekt, ”det divergenta tänkandet i musikskolan” och ”World Music School”, varit mycket uppmärksammade både inom landet och inom övriga EU. Både jag och Margareta Bergkvist på Musikhögskolan i Malmö ingick i olika EU-projekt och vi åkte land och rike runt och föredrog Musikhögskolans idéer.

Jag har för visso haft ett eget färgat innehåll, så många i min omgivning har inte riktigt vetat om jag varit fågel eller fisk. Varför är han inte som de andra? Sten Broman och dom!


Bo Ingvar

 
Reflektioner över tid

 
Jag är på ”mitt åttionde”! Det har alltså gått snart åttio år sen jag landade på BB i Malmö 1935. Tänk efter: Det är nästan ett helt sekel som jag dragit mig fram på olika platser - passerat vågberg och vågdalar. Framför allt har jag i min lunk gjort många val och tagit många beslut som varit avgörande för det fortsatta livet, beslut och val som jag i många fall varit stolt över, i andra fall verkligen ångrat, beslut och val som jag nu på ”mitt åttionde” gärna skulle vilja förstå varför jag gjorde. Jag har nämligen inte riktigt förstått vilka beslut som vilat på eget vinnande och vilka som vilat på hänsyn till andra. Detta grämer mig. Hur egocentrisk har jag egentligen varit?

Ibland har jag försökt backa och gå tillbaks till tiden då olika val gjordes, till och med försökt uppsöka vänner från då och kollat bakgrunden. Men det har bara ökat min förståelse till en mindre del. Det enda jag med säkerhet kommit fram till har varit insikten om att livet inte är den stilla lunk som jag trodde livet skulle bli efter att ha gjort ett viktigt val. Livet tycks i stället med nödvändighet, och förmodligen för alla, bestå av en rad platåer innehållande perioder av sorg eller glädje, aktiva perioder eller passiva, höst eller vår, vila eller oro. Vi måste tydligen lära oss leva, överleva och ständigt jobba med att anpassa oss till och acceptera den aktuella platån och leva vidare i den, oavsett den är positiv eller negativ.
Detta jobb med anpassningen till verkligheten, gäller också våra relationer till människor i omgivningen. Är det någon vi inte förstår, så får vi helt enkelt jobba med att försöka förstå. Vi måste jobba med att förstå både fiender och oliktänkande vänner. Vi måste förstå att USA inte vill ha ryssar på Cuba likaväl som vi måste förstå varför Ryssland inte vill ha NATO i Ukraina.

Avgörande insikter i mitt liv har jag försökt samla och punkta ner till denna SCRAP book, vilket alltså har blivit formen för mina memoarer. I min SCRAP book hittar du reflektioner i form av lösryckta meningar, fragment av musik och foton från 1935 till 2014.
 
 


                            
Några reflektioner kring Jonas och Rasmus från 2009


Jag har försökt skriva ner några reflekterande rader om den förfärliga olyckan den 16/8 -09 då både Jonas och Rasmus förolyckades i en bilolycka. De obesvarade frågorna är många, men jag har i alla fall försökt hitta någon förklaring på det som hände. Någonstans var något fullbordat.

Först lite kursiv basic om var jag står rent trosmässigt, vilket man kan hoppa över om man tycker det är ointressant:

Jag är – som många andra - övertygad om att det finns en styrning av liv och död från en ”högre intelligens”, ”yttre kraft” eller vad man nu väljer att kalla det, som är kopplad till den enskilda människans liv. Inte ödesbestämt men processbestämt i den meningen att, avhängigt om hur livet gestaltar sig för den enskilde (bestämt av arv, miljö och egna beslut), så kommer man någon gång fram till en punkt då inte kroppen längre har någon funktion för den enskilda människans livsprogression eller plats i tillvaron. Livslågan falnar och döden lurar.

Jag tror alltså inte på kristendoms läror som enda eller sanna läror, men jag kan tro på kristendomen som ett pedagogiskt medel att förklara vissa etiska förhållningssätt för människor. Som jag ser det så har samhällsordningen på olika ställen i världen för 2500 år sedan kommit att bestämma hur man (= den härskande eliten) då önskade att folk skulle förhålla sig enskilt och tillsammans. Platsen för kristendomens framväxande blev då delar av Främre Asien och delar av Östra Sydeuropa. De tio budorden har alltså kommit till i denna kontext för att underlätta det för den tidens maktapparat att ha kontroll över ”vanligt” folk. Heligare än så är inte kristendomen som lära för mig, även om den kristna läran är fullt motiverad att tjäna som rättesnöre även i vår tid. Vad du vill människorna skall göra med dig skall du också göra dem. Därför är jag fortfarande medlem i svenska kyrkan.

Det intressanta är den kraft som ligger utanför detta livsetiska regelverk. Den är svår att beskriva, men det är en kraft som reglerar balansen mellan olika fenomen – såväl yttre som inre, såväl universum som molekylens minsta beståndsdel, såväl det fysiska som det andliga. Ingen mer än denna mystiska kraft kan påverka dessa balanser. Det är naivt av oss människor att tro att vi kan bygga artificiella världar som tar över denna grundordning.

Nu till Jonas och Rasmus. Att jag känner Jonas förstår ni säkert, men jag vill gärna tala om att Rasmus och jag har haft många och långa resonemang tillsammans. Jag transporterade honom kors och tvärs i bil till aktiviteter av olika slag och då hann vi diskutera allt som var angeläget: skola, politik, kamrater, resplaner allt ... Vi hade också många andra tillfällen. T ex hade Gunnel och jag under alla skolåren på grundskolan musik och matlagning varje vecka med honom. Jag hämtade Rasmus klockan två vid skolan. Vi gjorde musik under en timme och sen lagade Gunnel och Rasmus mat till hela Rasmus familj dvs han tog maten med sig hem och bjöd (ibland både två och tre rätter). Varje vecka i sex år! Sen försökte också Gunnel och jag stimulera hans framgångar i simning. Han ville absolut inte tävla, det var inte hans balett, men blev ändå övertalad att delta på riksnivå i sin paradgren bröstsim. Sen ett år tillbaks var han också mycket anlitad badvakt vid kommunens simanläggningar. Han var ju på väg till jobbet på Vejbystrandsbadet när olyckan hände. Sen har Rasmus och jag jobbat ihop med snickerier. Allt som hänt byggnadsmässigt i vårt hus i Munka Ljungby har han deltagit i. Vi kunde verkligen jobba tillsammans. Här fanns inga pekfingrar eller över/under förhållande. Vi förstod varandra och vi respekterade varandra utan förbehåll.

Rasmus var klok och han var praktisk, han var till och med en mogen konsthantverkare och svetsade skulpturer i järn, men det var inget att ”stila” med! Han tyckte tävlandet var onödigt i alla sammanhang.

Jag vill också nämna våra ”överraskningar”. En gammal tradition i familjen sen våra egna barn var små. Ingen mer än Gunnel och jag vet vart vi är på väg när vi är på ”överraskning”. I födelsedagspresent och i julklapp har Gunnel och jag alltid velat bjuda på upplevelser och det har blivit i form av överraskningar. Vi har tagit med Rasmus och Emelie på resor till Paris och London, vi har varit på olika teatrar runt om i Södra Sverige, vi har varit på cirkus, ja ”name it”... Födelsedagsöverraskningen i år skulle bli en resa till Göteborg. Vi har biljetter till den 6 november för att kolla på Cirkus Soleil, en världsattraktion på turné med två strandhugg i Sverige. Fjolårets resa var också häftig. Då visste inte Rasmus vart vi skulle. Till slut hamnade vi i Kristianstad, i idrottshallen där Joe Labero uppträdde. Bara det var stort och spännande. Där var 1500 människor i publikhavet, men tror ni inte att just Rasmus fick kliva upp på scenen och bli borttrollad av Joe Labero!!! Något att berätta!

Jonas! Han har alltid varit hungrig och haft brått till nya nivåer. Han bildade familj tidigt, skaffade barn tidigt, startade egen firma tidigt och utvidgade denna firma steg för steg med korta tidsintervaller. Och han njöt av livet. Hans paroll var att ha roligt varenda dag och det levde han upp till. Och allt han gjorde, gjorde han med kärlek även i komplicerade affärer. Han var lojal mot alla, vilket kanske var grunden till hans stora popularitet. Han hade aldrig baktankar, utan gjorde allt med kärlek. Såväl hans kärlek och lojalitet till alla i hans närhet som hans kärlek till bilar och motorcyklar, hans relation till familjens hundar, hans glädje tillsammans med hästarna och ridningen och nu senast: hans engagemang i Rotary, som han gick in i med liv och lust. Allt gjordes med stor omsorg och än en gång: med kärlek. Hans senaste engagemang var fotografering och filmning och han hade långtgående planer på att utvidga firman med att också omfatta film.

Jonas var alltså generös, ville ha roligt, hade brått, men var på samma gång både lugn och hade full koll på läget. Detta att ha roligt och ha brått kunde kanske vissa se som lite omoget för en 40-åring. Det var det kanske också utifrån ett snävt perspektiv. Men för Jonas var det inte så. Det var en livsstil som han ville alla människor skulle se kvaliteterna i och leva upp till.

Jonas och Rasmus stod mycket nära varandra. Jonas var Rasmus förebild i det mesta men Rasmus såg också att Jonas i vissa lägen visserligen var charmig, men också otålig och hade brått. I denna relation utvecklade Rasmus en mognad som var närmast unik. På något sätt växte det upp en kompletterande personlighet till Jonas i Rasmus, inte till en lillgammal vattenkammad pojke – tvärtom. Rasmus var både med sin tid och med sina kamrater. Men han tänkte efter och gav eftertanken sin tid och han såg avigsidorna. Han kunde läxa upp kamrater när de grisade ner i matsalen eller när någon av kamraterna mobbades. Han kunde skilja ut det väsentliga från det oväsentliga. För honom var erfarenheten viktig men tävlandet oviktigt. På något sätt blev Jonas och Rasmus två kompletterande personligheter. Raljansen och besinningen. Otåligheten och eftertanken. Tempot och lugnet. När nu dessa båda, Jonas och Rasmus, sitter i samma bil tillsammans, ja, då är de ett. Två vuxna medvetna män var ett. Det som händer den ene, händer med nödvändighet också den andre. När olyckan skedde, följdes de åt, höll varandra bildligt i handen och var tillsammans.

Någonstans var något fullbordat. Någonstans sitter nu Jonas och Rasmus tillsammans, ser till oss och hoppas att vi alla bara har det bra, har roligt och trivs. ”In the end we ́ll meet again.”

Bo Ingvar

Gunnels bortgång den 7 maj 2016

Gunnel! Gunnel och jag var ett par i en bra bit över femtio år. Gunnel var tjugofem år och nyutexaminerad hemkunskapslärare, jag var tjugonio. Vi jobbade på samma skola i Charlottenberg på sextiotalet. Jag mötte en flicka med bestämda ambitioner och åsikter, var kunnig och hade mål med allt hon företog sig. Detta imponerade på mig och jag blev blixtförälskad i henne. Hennes egenskaper gjorde henne till skolans absolut populäraste lärare. Hon var bestämd – sträng i den bemärkelsen men generös, visste vad hon ville, gav barnen trygghet och fick dem att lyckas med sina uppgifter. På den tiden var matlagning den viktigaste delen i ämnet hemkunskap och Gunnels pondus gjorde att ämnet gavs en budget som tålde alla hennes önskemål. Kostcirkeln hade litet utrymme
men att ha en metodik för att lära barnen laga sina egna köttbullar och tycka det är roligt. Det är stort.

Efter fyra år ville vi försöka vidga vår horisont. Vi tog tjänstledighet och flyttade till Skåne för att jobba och studera. Vi hade hunnit bli familj och Jonas var något år gammal. Ja - och i Skåne har vi stannat. En ny karriär hägrade för Gunnel. ADL – att hjälpa handikappade att själv klara av sitt dagliga liv. Hon hamnade i Vejbystrand och blev så småningom chef för ett arbetsmarknadsinstitut där. Hon fick också uppdrag som samordnare i hela landet och när Sverige gick med i Europaunionen reste hon land och rike runt och delade med sig av svenska innovationer på området och om hur omsorg kan organiseras. Hon sådde frön som många länder tog till sig. Hon stannade i Vejbystrand som chef i 27 år.


Under hela tiden vill hon mer med sin konstnärliga talang, men hann inte för jobbet. Hennes teckningar var mer än bra. Säkert minns många av er hennes julkort som alla var unika. Efter pensioneringen tog detta intresset över och silver blev materialet - allt med samma intensitet som hon visat på jobbet med handikappanpassning. Under sina sexton år som silversmed, dvs från första  pensionsdagen, hann hon göra en otroliga karriär. Hon gjorde silversmycken som väckte uppmärksamhet. Det fanns en personlig form, som var unik. Där fanns tyngd i hennes konstnärskap – samma tyngd som jag upptäckte i Charlottenberg – allting måste ha ett syfte och ett mål, inget får lämnats åt slumpen. Under konstrundan hade hon uppåt 1000 besökare varje år, hon ställde ut på konsthallar runt om i södra Sverige – ja, till och med i USA där man köpte nästan alla hennes verk.

Till slut: den avbildade ringen på agendan. Det är inte bara en kreativ skapelse. Ringen är också besjälad med en personlig tanke. Ringen kallade Gunnel ”mina pojkar”. Den stora kulan symboliserar Jonas och den lilla Rasmus.

Vila i frid

Mitt välkomsttal till minnesstunden efter begravningen

 
Vänner! Med tanke på stundens allvar är det kanske inte så konstigt om ni tycker att jag är något ofokuserad. Jag ber om ursäkt för det. Jag lät banda in mitt tal i kyrkan för säkerhetens skull och nu har jag också punktat ner vad jag tänkte säga. Nåja.
Jag är ganska säker på att Gunnel har full koll på den här tillställningen – därför säger jag ”vi”. Jag vet att hon delar mina ord när jag säger välkomna alla. Vi tycker att det är så roligt att så många har hörsammat inbjudan. Vi vill till och med säga stolta över att vi är vänner och att ni kommit.

Innan vi går vidare vill vi bara nämna ett par personer: Åke Svensson, präst och vän som alltid osjälviskt ställer upp i alla lägen, Lars Hellberg, organist, som är nära vän och som jag tillbringat många många timmar med i musikens tecken, Johanna, Emelie, Solle, Ulla m fl som hjälp till att få ordning på vårt hus i Munka Ljungby. Sen har vi släkt, vänner, grannar (grannsämjan är viktig) – alla riktigt välkomna. Kanske jag också ska nämna att Gunnel för så där 50 år sedan gick på hemkunskapslärarutbildning i Uppsala. Jag tror att det var en väldigt tight studerandegrupp. Fem utav dom i alla fall har hållit ihop i alla år. Vi har kontinuerligt träffats familjevis minst en gång om året. Alla fem är här i dag! Gunnel, Margareta, Ing-Britt, Anna Lena och Anita. Det kallar jag vänskap.
Vänner! Vi har just avslutat själva begravningshögtiden i kyrkan och är samlade för att i Gunnels namn avsluta högtiden med en måltid. Det är inte vilken måltid som helst – den är till för att minnas Gunnel.


Minnesstunder vilar på en gammal tradition. De finns i de flesta kulturer. De flesta av oss här är sprungna ur den svenska allmogetraditionen och vet att förr festade man ibland i dagarna tre, man åt, drack brännvin och slogs efter begravningen. Så långt skall det väl inte gå idag, men i alla fall, minnesfester har nog kommit till för att försöka neutralisera läget, livet måste förr eller senare normaliseras och jag hoppas att vi i den andan skall trivas tillsammans. Detta kan vara första steget. Har ni minnen från Gunnel. Dela gärna med er dem under måltiden.

Menyn är speciell – det är nämligen den festmeny som Gunnel och jag ordnade i början av vår vänskap. För så där 40-50 år sedan då det var fest på riktigt – som viktiga födelsedagar och nyårsaftnar: Först ostsufflé, som i och för sig ofta hade en tendens att säcka ihop, sen Coeur de filé provensal, som i dag för tankarna till tiden före italienska och asiatiska smaksättningar och sist kaffe och chokladtårta. I detta vilar Gunnels anda! Det är på något sätt hennes meny. Jag är säker på att hon skulle vara stolt över denna bjudning och stolt över att se så många vänner samlade.

Och som bonus på hela eventet har måltiden kreerats av Gunnels absoluta favoritkockar: Leif och Thomas. Hoppas det smakar.  
PS. Smakar det med en avec till kaffet så är det bara att beställa.
 
Skål för Gunnel. Detta är en nödvändig skål för Gunnel fordrade alltid av mig att skåla med henne vid alla fester. Även om det var åtta bord som skiljde oss åt som när Solle fyllde år. Jag fick stå på en stol, men vi fann varandra. Skål Gunnel och vila i frid.

 

Johannas och mitt tack till vännerna
 
Hej och tusen tack för all uppvaktning i samband Gunnels bortgång. För Johanna och mig var det en stor upplevelse att få hälsa er välkomna till en högtid som vi tror var helt i Gunnels anda. Tack än en gång för blommor, gåvor till Cancerfonden, mail och telefonsamtal! De vänliga orden var översvallande – vi trodde inte att det fanns så mycket vänlighet på vår jord.
Bo Ingvar och Johanna  
 
PS Flera har frågat om Gunnels sista timmar. Låt oss få tala om att de i all bedrövelse var så positiva de kunde bli. Hon fick vara hemma ända till slutet. Hon fick ta farväl av alla familjemedlemmar i lugn och ro. Hon hade inga smärtor utan somnade lugnt in den 7/5 kl 1000 2016.


 

                                                       Tal till Emelies studentfest 2008



Emelie! Jag har skrivit ner några rader som en hyllning till dig. Jag har skrivit ner dem (och du får behålla dom efter detta lilla tal) för att du inte ska tro att jag pratar i nattmössan eller är på fyllan.

Som du vet, så intar du tillsammans med två andra barnbarn en särskild plats i Gunnels och mitt hjärta och jag tror att ett av skälen är att vi haftså många gemensamma aktiviteter tillsammans. Vårt musicerande och vår matlagning pågick i flera år och jag kan inte påminna mig att vi en enda gång hade tråkigt under det jobbet. Du och Rasmus ”brassade” faktiskt käk till hela er familjen flera år i rad och jag tror att både ni och vi lärde oss mycket både på det praktiska planet och om varandra. Tack för dom åren! Hoppas vi både kan musicera och ordna fester även i framtiden.

Förr kallade man studentexamen för mogenhetsexamen och därför vill jag lägga till en sak i mitt tal till dig och det gäller det liv som börjar i dag och som jag hoppas skall komma att innehålla fortsatta studier i någon form – inte för att eventuellt nå högre status eller för att en gång i tiden komma upp till högre löner, för om hur framtiden gestaltar sig vet vi intet. Jag har hört att man till och med kan gifta sig till både status och pengar. Vet inte om det är sant.

Nej, det positiva med studier är de erfarenheter vi får och den kunskapsökning det innebär. Nya kunskaper kan nämligen innebära att jag lär känna mig själv lite bättre. Jag kanske kommer till insikt om att jag faktiskt varken är världens bästa eller sämsta människa. Att jag har kvaliteter som jag hittills inte varit medveten om. Men man kan också få kunskaper om andra människor och arbeta med att försöka förstå dem som jag inte vet så mycket om. Det kan till och med vara så att de kamrater som är svåra att förstå har något mycket viktigt att säga och som kanske har högre kvalitet än de funderingar jag själv bär på. Och för det tredje att få kunskaper om den miljö och det samhälle jag lever i. Att upptäcka att vårt samhälle kanske bör förändras i en viss riktning, att man genom studier lär sig definiera dessa problem och att man avsätter tid för att göra något åt det.

Livet handlar alltså egentligen om kvalitetsfrågor som är viktiga för framtiden och vi hoppas att du tar väl vara på tiden och strävar efter kvalitet både i ditt umgänge med andra och i den yrkesnisch som du så småningom hamnar. Vi önskar dig all lycka och utbringar ett fyrfaldigt leve för student Emelie ….

Bo Ingvar

 

REFLEKTIONER



Jag tror att Strindberg var den förste som i ”Röda rummet” beskrev seklets storslagna upptäckt, nämligen att: ”Många upptäckte att det var billigare och angenämare att leva på andras pengar än på sitt eget arbete.” På något sätt är det på den vägen vi ännu befinner oss.

Tage Danielsson: "Innan du blir kapitalist, kommunist, monetarist, marxist, terrorist, anarkist, fascist, imperialist, socialist, syndikalist eller rent av folkpartist, måste lilla du förstå, att så snart som du kan gå bör du stultande gå med i det världsparti för fred som går före allting annat. Alla –ismer där vi stannat är sekunda – inte störst. Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."

Tage Danielsson: Om man vägrar se bakåt och inte vågar se framåt då får du se upp.

 I Mein Kampf står det: Förgör dom svaga så vi starka får utrymme. (Tål att jämföras med vår nya syn på arbete i Sverige.)

Ernst Wigforss skrev: ”Om målet med samhällsutveckling skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt, vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa, måla, sjunga – Ja, vad ni vill.

I mitt samhälle vill jag att humanismen alltid ska komma före ekonomin, som jag vill ska stå i humanismens tjänst. Ekonomin har heller ingen plats i vetenskapen för den vilar alltid på ett politiskt ställningstagande. Den är alltså inte objektiv i vetenskaplig mening.

Om möjligt är det ännu värre att den humanistiska kvalitativa vetenskapssynen nästan alltid får stryka på foten för den naturvetenskapliga positivistiska synen.

Apropå Palme! I ett sällskap menade någon att Palme var arrogant, otrevlig och att hans ögon var vassa och otrevliga. Jag försökte då svara att han trots allt var världsberömd och att ingen ute i världen brydde sig om hans ögon men såg hans sakinnehåll och gillade det. Palmes livshistoria  var i mina ögon komplett. Han fick vara med om livets alla upplevelseaspekter. Både överklassbakgrund, traumatiska upplevelser i efterkrigseuropa och rundresor i USA:s fattigdomskvarter, formade hans människosyn. Han fick till och med uppleva martyrskapet i slutfasen av sitt liv. Hans ögon har alltså inte med saken att göra. Lika oväsentligt som att säga att ”bortsett från Hitlers mustasch var Hitler helt OK”.                              

Barn frågar inte efter skolans alla huskroppar, eller efter skolans alla administratörer. Skolans resurser bör i stället läggas på pedagoger. Vad barnen behöver är nämligen mentorer (helst personliga). De flesta administratörer är rekryterade från lärarfältet. Låt dessa pedagoger återgå till undervisning – det är det många egentligen vill – undervisa.
 
Alla barnen har facebook utom Siv. Hon har ett eget liv.

Kammarmusikens intimitet. Alla har vi varit riktigt förälskade någon gång i livet. Man ligger där sida vid sida, allt är tyst och man bara andas ihop. Detta att andas ihop är också kammarmusikens intimitet. Inom stråkkvartetten är förhållandet detsamma. Alla är nära varandra och andas samtidigt – på gränsen till gemensamt. Ett av musikens första stegen är då att frigöra sig från ”takten” som kitt i musiken. Musiken är nämligen inte summan av sextondelar och åttondelar, vilket är en akademisk/teoretisk förklaringsmodell. Den äkta musiken fraseras närmre språket, närmre människan än vad den akademiska bilden visar. Så intim är den verkliga musiken.

Konst skapar regler. Regler skapar ingen konst.

 Vi är för närvarande mycket engagerade i tiggerifrågan. Utländska ”tiggare” besvärar oss utanför butikerna. Själv hälsar jag på dem och menar att vi är av samma skrot och korn, men jag skäms! Jag skäms över mig själv: Min föräldrageneration gjorde allt för att försöka avskaffa fattigdomen – jag och min generation har inte lyckats försvara den vackra tanken. Arbetarklassen har gjort en klassresa och är nu medelklass i majoritet, älskar skattelättnader för sig själva och vinner demokratiska val i kraft av majoritet.

Jag har svårt att lägga en slant i ”tiggarens” pappmugg, just för att jag skäms. Jag skäms över mig själv men också över att unga friska människor låter sig förnedras genom att tigga för sitt levebröd. Jag tänker: Åk hem och kräv av politikerna att reformera fördelningspolitiken – även om det skulle krävas en revolution. Något måste göras och det finns bara en väg att bekämpa fattigdomen som världen ser ut just nu: Höja skatterna och fördela tillgångarna rättvist mellan människor alla kategorier. Detta borde jag, oavsett partipolitiskt tillhörande, inse. Men det är ju klart: Det skulle innebära en förändrad människosyn och det är väl det som gör projektet orealistiskt – människosynen! Alla människors lika värde. Att betrakta en människa som tillskansat sig mycket pengar som ”duktig” är direkt feltänk - i stället borde begreppet vara ”grov”. Den grova människosorten har blivit alltför många. I ”mein Kampf” står det: ”Förgör dom svaga så vi starka får utrymme”. Detta synsätt måste vi bli kvitt – helst omedelbart.

Jag kommer på mig själv med att inte ha berört flyktingkatastrofen med ett ord. Det kan ju inte passera. En som gör det oändligt mycket bättre än jag är Göran Rosenberg. Därför bifogar jag hans krönika i P1:s program Godmorgon Världen från 30/8 -15.

Det heter att Rom inte byggdes på en dag, vilket är ett sätt att säga att vissa saker tar sin tid. Men Rom föll heller inte på en dag, inte heller på ett år eller två. Hundra år minst tog det, kanske tvåhundra, historikerna tvistar fortfarande om när det hela började och vad som utlöste det och när exakt det tog slut, vilket är ett sätt att säga att också de mest avancerade samhällsbyggen, kanske i synnerhet såna, kan falla sönder utan att man riktigt vet hur det har gått till.

Så hände med Rom – sakta men säkert blev bara ruinerna kvar – och så kan mycket väl hända igen.

I varje fall om kännetecknet på ett samhällsbygge i sönderfall är dess oförmåga att på sitt eget territorium upprätthålla sin egna lagar, vilket de flesta historiker är överens om är vad som hände med Rom.

Och som man inte behöver resa sig ur TV-soffan för att se är vad som idag händer i EU – dag efter dag.

Vad som proklameras i centrum, Bryssel, och vad som sker ute i provinserna, dvs medlemsstaterna, har allt mindre samband med varandra.


EU har exempelvis beslutat om en gemensam asylpolitik, men eftersom det är en politik som medlemsstaterna i praktiken struntar i, så havererar den nu bokstavligen framför ögonen på oss.

EU har också beslutat att den fria rörligheten över gränserna inte får missbrukas för olaga exploatering av arbetskraft. Men enligt en färsk rapport från EU:s byrå för grundläggande rättigheter, breder laglösheten ut sig. I ett reportage i Financial Times nyligen berättades om slavliknande arbetsförhållanden för EU-migranter från Östeuropa; brottsliga löner, obefintliga rättigheter och inte sällan rena fysiska övergrepp.

Ökad laglöshet var inte bra för Rom och det är inte bra för EU.


Mest iögonfallande är förstås EU:s tragiska oförmåga att genomdriva och upprätthålla de gemensamma lagar som krävs för att upprätthålla en gemensam valuta, och vad som i praktiken är ett gemensamt finans- och banksystem, för att inte tala om allt annat som måste vara gemensamt i ett europeiskt samhällsbygge som programenligt föresatt sig att riva gränserna mellan medlems-staternas ekonomier.

Men medan gränserna för ekonomierna programenligt rivits, har gränserna för politiken inte bara stått kvar, utan i takt med finans-krisen och eurokrisen och arbetslöshetskrisen och flyktingkrisen, snarast befästs.

Det här är naturligtvis alldeles galet med tanke på att de europeiska kriserna bara kan ha ett europeiskt svar – eller inget svar alls.

Nationella svar som inte samtidigt är europeiska svar är inga svar de heller.


Att exempelvis med nationell politik lova att åstadkomma EU:s lägsta arbetslöshet till 2020, vilket är vad Sveriges regering har lovat, är inte bara övermodigt utan också kortsynt eftersom det är ett mål som i princip kan uppnås oavsett hur det går med arbetslösheten i EU som helhet. Om arbetslösheten i EU 2020 är trettio procent, är målet uppfyllt om den i Sverige då är tjugonio. Vilket inte är särskilt meningsfullt – inte heller för Sverige.

För att inte tala om att med nationell politik försöka driva flyktingar och migranter från ett EU-land till ett annat, vilket väl ungefär är vad exempelvis Danmark håller på med, vilket inte bara otillständigt utan också destruktivt eftersom det öppet saboterar den gemensamt beslutade asylpolitiken – som rimligen är den enda politik som någotsånär skulle kunna hantera den katastrofsituation som nu råder.


I ett EU där de nationella delarna systematiskt går före helheten, försvagas helheten.

Och därmed också delarna. I varje fall i ett Europa där kriserna förblir gränslösa oavsett hur många nationsgränser som sakta och smygande sätts upp igen.

Missförstå mig inte. Jag tycker fortfarande att EU är Europas bästa chans.

Och jag hoppas innerligt att jag har fel när jag nu tror mig se chansen förspillas.


Och jag skulle jag villigt äta upp hälften av den här krönikan om jag i morgon skulle vakna till ett EU som visade sig kapabelt att åtminstone genomdriva sin egen asylpolitik och sätta stopp för den förödmjukande och demoraliserande Svarta Petterlek med flyktingar och migranter som nu pågår framför våra ögon.”

Det där med bloggar är svårt. På natten i sömnen - i dvalan finns de eleganta lösningarna och formuleringarna. Men på morgonkulan är finesserna borta. Bara de stora linjerna är kvar.

I förra nattens dröm trodde många att om man tog ställning för den svage i samhället så var man med automatik kommunist. Tage Danielsson var utsatt för detta påhopp många gånger och han svarade elegant ungefär så här: ”Jag är varken kommunist eller syndikalist eller anarkist eller något annat på –ist, möjligen humanist och cyklist”.

Eftersom kommunism vilar på idén om planekonomi kan det vara svårt att tro på den.  Jag för min egen del tror tvärtemot på att marknaden är positiv i sin kraft – den är progressiv och kreativ, men också att den har sina avgränsade möjligheter vad gäller vissa områden. Dit hör miljö- och sociala rättviseproblem. Här krävs en offentlig styrning för att hålla girigheten i schack. Kanske talförhållandet fifty/fifty mellan marknad och politisk styrning kan vara idealet. Vi bär i dag på en övertro på marknadens möjligheter att leverera och skapa en bra tillvaro för medborgarna. Kanske har vi i dag 80% marknad och 20% politik. Det är denna obalans som måste rättas till. Vi måste komma fram till 50% marknad och 50% politisk styrning. Solidariteten mellan människor måste få återta den självklara ställning den hade på nittonhundratalets mitt.

Låt oss för ett ögonblick titta på dagens opinionssiffror i svensk politik. Någon övervikt för det sociala blocket just nu. Tänk om vi svenskar, nu efter ett antal år av borgerligt styre, äntligen kommit till insikt om att marknaden inte kan handskas med miljöfrågor eller rättvisefrågor. Tänk om den känslan skulle vara så övertygande att man kunde föra tänkandet tillbaka till tiden före Kjell Olof Feldts ministerdagar. (Kjell Olof Feldt, mannen som såg till att socialdemokratin flyttade in och etablerade sig i det politiska mittfältet.) Före Feldt var begreppet ”blandekonomi” liktydigt med ett politiskt program. Marknaden var bra, t o m nödvändig som stimulans på olika områden, men man hade också bestämt sig för att vissa områden skulle vara och förbli offentliga. Hit hörde sjukvården, skolan, omsorgen, men också elektriciteten, järnvägen och till och med stora delar av bankväsendet, bara för att nämna några exempel, och dessa områden rördes inte och såldes inte ut med den falska förevändningen att det skulle bli fördelaktigt för medborgaren. Det låg nämligen i allas intresse att ha lika rätt till denna service. Vilket politiskt parti står för denna rättvisepolitik i dag?

Vem är ”vår tids Hitler”. Om så där 50 år så kommer kanske världen att döma oss hårt för att vi inte förstod vår tids Hitler. Om 50 år anser man kanske att det är övertron på marknaden var vår tids skurk, vår tids Hitler, som fått världen och miljön i gungning och ökat orättvisorna mellan människor. Det är kanske ingen person den här gången, utan marknaden som fenomen och som vi i den rika världen ensidigt stött med alla dess tillkortakommanden - bara för den kortsiktiga vinstens skull.

Hitler var antisemit och hade dessutom kommunism som hatobjekt. I dag bär vi på någon form av islamistiska rädslor som vi är livrädda för. Det handlar alltså om rasistiska förtecken. Nationernas Förbund gav efter andra världskrigets slut, judarna arabiskt land att bosätta sig i. (Man glömde bort att många andra kategorier människor, som t ex romer också behövde land att bosätta sig i.) Detta är rasistiskt till sin natur. Det var faktiskt tyskarna som var stygga mot judarna och då borde man kanske ha gett dem Schleswig Holstein eller Bayern i stället.

För makthavare som vill behålla och stärka sin makt gäller det att skaffa en gemensam yttre fiende att samla folket kring. Vad hade t ex Margrethe Thatcher varit utan Falklandskriget? Hon var praktiskt taget slut som politiker strax innan det kriget utbröt. Och tittar vi på Hitlers s k ”Lebensraum” kan vi nu se något av samma fenomen. Hitler duperade stora delar av det tyska folket att dela hans hat mot judar och kommunister. Han lät folken i grannländerna betala priset för att Tyskland skulle kunna expandera. I dag ser marknaden till att den privilegierade världen växer, men låter den fattige marginaliseras och bli allt fattigare. Marknaden håller inne med innovation och produktion för att fattiga människor inte kan betala i reda pengar, pengar som företagen kanske inte behöver för sin egen överlevnad (t ex HIV-problemet).

Nöjer sig sen inte framtiden med fenomenet marknaden som skurk, så kommer man kanske att fokusera olika falanger runt naturvetarskrået som varande de riktiga skurkarna, för dom har hela tiden förstått att vår energiförsörjning inte kan få fortsätta i samma form som nu. Man har länge vetat att man måste skaffa nya icke-fossila bränslen. Detta visste man redan på 1960-talet men har inte gjort något åt problemet och skälet har varit att det inte varit lönsamt!!! Man gräver upp massor av förbränningsdugligt material ur jordens innanmäte och förbränner det ovan jord med känt resultat som följd. Sedan, för att göra det riktigt djävligt, så bejakar man kärnkraftverken och gräver ner radioaktiva atomsopor som måste ligga där i mer än 50 000 år innan radioaktiviteten klingat ut.

Nu står man här med den tvättade halsen – många rika i kronor räknat, men med ett miljöproblem som inte kan lösas. Varje antydd lösning är som peanuts i sammanhanget. Att sanera i de baltiska ländernas utsläpp eller att dra ner på bil- och flygbränsle - eller vad ni vill, är strunt. Vi måste hitta nya bränslen och det ligger på naturvetarna och på att de gör sig fria från att styras av vinstintressen. Vad ska vi i den rika världen med mer pengar till? Dessvärre är människan sådan att hon inte backar förrän hon står på allra yttersta randen till avgrunden – när hon står på ättestupan och måste hoppa – först då är hon beredd på att göra något hållbart för framtiden.

Arbetslösheten är heller inte dåligt som problemområde. Tänk om någon utomjording ser att vi varken hinner eller orkar göra allt som behöver göras i vårt samhälle och samtidigt ser att det står 400 000 personer arbetslösa bara i Sverige. Här behövs innova-tioner! Hur förändrar vi det ekonomiska tänkandet? Hur förändrar vi människosynen?
                                                                    
Min första reflektion efter det att jag fått veta valresultatet 2014 var: ”Ändå ganska många som insett att människor är viktigare än ekonomi.”

De fyra hörnpunkter, som samhället måste stödja till 100% är skola, vård, omsorg och kultur (så livsviktig är kulturen!).

Politikens förmåga att styra tidens utveckling räcker inte till. Den är t ex otillräcklig vad gäller dynamik och kreativitet. Marknadens krafter är å andra sidan inte i närheten av att ensamt klara av rättvisefrågor, miljöfrågor eller fördelningsfrågor. Slutsatsen blir: 50% marknad och 50% politisk styrning.

Förr kallades det ”blandekonomi”. Nu är det ordet ”slagsida” - marknaden har alldeles för stort utrymme!

Vi har haft en skolminister som trott att pedagogik är att lära människor veta hut och lyda order.

Vi har haft en socialminister med kristen värdegrund som lägger pannan i djupa veck och vill att allt han säger ska låta viktigt, även om det i realiteten bara var att kröka rygg för högerkrafter. Sötast är han när han försöker försvara personer med orimligt höga inkomster eller när det handlar om orimligt höga utdelningar på kapital. Hur han får in det kristna perspektivet har jag aldrig förstått.

På åtta år har landet Sverige lyckats med konststycket att dela upp befolkningen i två delar: En VIP-grupp utgörande två tredjedelar av befolkningen har bildats genom s k jobbskatteavdrag. En tredjedel återstår bestående av glömda och utslagna människor som vi inte behöver ta notis om - och detta utan att göra avkall på den demokratiska principen, det vill säga två tredjedelar vinner alltid ett demokratiskt val över en tredjedel. Detta är tydlig högerpolitik. (Jag som i min ungdomliga naivitet alltid trott att samhället var till för alla människorna.) Ett exempel till: På sextiotalet skrev man i en kulturutredning att man skulle motverka kommersialismens negativa verkningar. (”Kommersialism” ett begrepp som sedan förbjöds i kultursammanhang.) På 2000-talet ville kulturministern (ja, hon som skar i negern) att all kultur skulle sträva mot att bli självfinansierad (= kommersiell).

Världen behöver ”neutrala stater”, som Sverige en gång var del av. Världen behöver också ”förebildande stater” som Sverige också var en  del av. Sverige har gjorts till en papegojstat.

Att Sverige nu vill erkänna Palestina som stat är ett steg i rätt riktning och mot att återge Sverige något av forna dagars internationella prestige. Tvåstatslösningen i ”palestinafrågan” hägrar och vi måste hjälpas åt att föra frågan framåt.

Hallå! Men, kompis! Håll isär begreppen! Jag gillar t ex inte kommunismens idéer som vilar planekonomi. Men jag ogillar för den skull inte alla ryssar och cubaner. Jag gillar inte Israels utrikespolitik. Men jag ogillar för den skull inte alla judar.

Hallå 2! Håll isär skälen till staters inblandning i andra länders angelägenheter! Man måste förstå att USA inte vill ha ryssar på Cuba, men man måste också förstå att Ryssland inte vill ha Nato i Ukraina.

Någon sa till mig: ”Vi måste i varje läge hålla på USA! Tänk bara på vad dom gjorde för Europa efter 1945”. Då tänkte jag: Man tänker säkert på Marshallplanen och det var på Trumans tid och det var ju han som fällde atombomber över Hiroshima och Nagasaki!

Jag minns vår tidigare utrikesminister som för ca tjugo år sedan lämnat sina uppdrag i forna Jugoslavien, där han måste ha upplevt mängder av tragiska och traumatiska scenerier och människoöden, och noterade, att han gick direkt in i Lundin Oils styrelse. Och då tänkte jag att den mannen inte har lärt sig någonting.

Vi hade en tidigare statsminister, en krumelur som inte riktigt förstått att han gjort bort sig. Tre exempel: a) han var en av de ansvariga när man kommunaliserade skolan, b) han stod och ogenerat sa att svenskar som inte skolade sig i tillräcklig grad inte hade en självklar plats i morgondagens Sverige (således en socialist som inte vill bygga ett samhälle för alla samhällsmedborgare!) och c) han bekymrade sig över Carl Bildts framtid och förstod inte vart Europa vart på väg, dvs högerut och mot ett egocentriskt tänkande, dvs Bildts.

Om Trio Mats avgångsvederlag. Jag satt tillsammans med några vänner och kallpratade. Någon nämnde det absurda i att en viss Percy fått närmare en miljard i pensionsbonus och det tyckte någon av oss vara OK eftersom han var så ”duktig”. Herre Gud! Där satt vi tillsammans med Sveriges ”duktigaste” kammarmusiker och inte hade väl dom några avgångsvederlag i den storleksordningen!? Åtminstone inte var och en av dom.

En vän till familjen promenerade tillsammans med oss längs en bygata i nordöstra Skåne. I handen hade vännen en sprayflaska (förmodligen innehållande DDT) och sprayade och dödade varenda insekt som kom i vår närhet. Vid ett annat tillfälle tyckte samme vän att USA gjort rätt i att bomba Vietnam, en tredje gång gav vännen min fru och mig en piratkopia på ett känt CD-album som gåva för att ha bott över hos oss några dagar. Vännen hade själv ”tankat” hem och skannat på sin dator och därmed sparat 180:-. För oss som musiker är denna delning samma som butiksstöld. Hur ska man kunna respektera en sådan person?


 

Min viktigaste insikt alla kategorier


Mobba aldrig en medmänniska! Mobbing är inget annat än att förminska en annan för att själv verka större. Det har blivit min allra viktigaste lärdom. Den gravaste nackdelen med mobbing är, att den mobbade bara lever upp till en del av sin kapacitet. Människan handlar nämligen i stor utsträckning som man förväntas handla – det vill säga i samspel med omgivningen. Tror omgivningen att vi inte kan, så kommer vi heller inte att kunna. Omgivningen bestämmer vår roll, status och agerande – inte vi själva.
 

Min viktigaste insikt om musik


All konst, varav musiken är en av många discipliner, har en funktion. Den kan se olika ut. Många tror att musik bara kan ha två funktioner: dans eller njutning. Hur många gånger har man inte hört: ”Men stycket är ju inte njutbart….”! Musik måste inte vara njutbar! Den kan ha andra funktioner som att väcka till eftertanke, få oss att minnas, få oss att lösa oss från fastlåsningar i tillvaron osv. Att detta ska behöva sägas?!

Alla konstnärer är unika. Även jag. Min roll som musiker är till exempel inte akademisk i vanlig mening. Visserligen spelar jag de klassiska verken, men jag är mer av vistolkare, gör ofta fria interpretationer och försöker göra musiken till ett berättande, vars frasering ligger närmre det talade språket än den akademiska notbilden. Detta är mitt signum - andra har sina och de skall också respekteras.

 




 





 

Musikaliska aforismer



Addison Joseph
Musik, det högsta goda som dödliga känner. / Och det enda av himlen vi har här nere.

Ade George
Hon var en stads-och-lands-sopran av det slag, som ofta används för att bättra på sorgen vid en begravning.

Ade George
Musikläraren kom två gånger i veckan för att överbrygga den förfärande klyftan mellan Dorthy och Chopin.

Alfvén Hugo
De har det rätta fanstyget i kroppen, som guds barn säga. (Om spelmanstävling)

Anderberg Bengt
Om jag hade den vackraste backen i hela världen skulle jag inte dra mig för att resa en helvetes massa galgar på den. Där skulle jag sedan hänga alla uppfinnare och organisatörer av bakgrundsmusik, melodivinjetter, musiksnuttar, musiktapeter och magasinsprogram i hela världen. En stund skulle de hänga där och sprattla i solnedgången. Och sedan skulle det vara tyst.

Andersson Dan
ag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin / ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin. Ni får inte ge mäj bannor eller kalla mäj för lat / fast jag stundom hellre hungrar än jag spelar för mat.

Andersson Stickan
ABBA är en penningmaskin - vårt största problem just nu är att placera de stora vinsterna.

Andersson Stickan
Hans definition av en schlager: Ska vara något lättsjunget som går in i ena örat och ut i det andra. En bruksvara.

Anonym
Berg Natanael (1879-1957), den störste tonsättaren bland svenska  veterinärer.

Anonym
I love the blues, they hurt me so nice.

Anonym
Amatören älskar musiken medan musikern älskar sitt musikerliv.

Anonym
Dans är ett veritabelt uttryck för en horisontell önskan.

Anonym
Filet Mignon är en opera av Puccini.

Anonym
En sann musikälskare är den som, då han hör en blond sopran sjunga i badrummet, sätter sitt öra till nyckelhålet.

Appelton Edward
Jag fäster mig inte vid vilket språk en opera sjungs i så länge det är ett språk som jag inte förstår.

Armstrong Louis
Musiker drar sig inte tillbaka: de slutar då ingen musik mer finns i dem.

Baraka Amiri
Om man blir rik på att sjunga kritiskt om samhället, då kan man egentligen inte sjunga kritiskt om samhället längre.

Bartok Béla
Tävling är för hästar, inte för artister.

Bax Arnold
Man borde pröva allt en gång, utom incest och folkdans.

Beatles
Hur summerar ni en framgång? / I pengar / Vad skall ni göra då beatleshysterien avtar? / Räkna pengarna.

Beaumarchais
Det, som inte är värt att sägas, det sjunger man nuförtiden.

Beecham Thomas
Problemet med musikkritiker är att dom så ofta har partituret i sin händer och inte i sina huvuden.

Beecham Thomas
Mina damer och herrar. Under de bortåt femtio år jag har sysslat med att ge konserter för publik har jag sällan haft lyckan att finna programmet felfritt tryckt. I kväll ges intet undantag från regeln. Med er vänliga till-låtelse skall vi därför nu spela det stycke som ni tror att ni just har hört.

Bergman Bo
En präst skall synas vitt och brett / En klockare skall höras bara. / Mitt usla stoft, som knådats till / med puckelrygg och blick som skelar, / kan du begabba bäst du vill, / men du skall tiga när jag spelar.

Bergman Petter
Aldrig på taktslaget; alltid / strax före eller efter. Men / herregud när det lyckas! / Och takten långsamt, långsamt förskjuts / och hamnar / strax före eller efter.

Bierce Ambrose
Piano, ett salongsredskap att kuva förhärdade besökare med. Det hanteras på så sätt att man trycker ned maskinens tangenter och åhörarens humör.

Borge Victor
Sättet att veta om det är tragik eller komedi, är att se på scenen just innan ridån faller. Om någon fortfarande står på benen så var det komedi.

Borgström Margot
Grammofonproducenterna ger textförfattarna klara order: Det skall vara lättrallat, lätt att komma ihåg och några rader ska upprepas massor med gånger. Alla annorlunda texter kasseras

Bowen C.D.
Kammarmusik - en konversation mellan vänner.

Brahms Johannes
Det faktum att folk inte förstår och uppskattar de yppersta tingen, sådana som Mozarts konserter, är det som tillåter människor som vi att bli berömda.

Brooks Gwendolyn
Var döv för musik och blind för skönhet. / Vinn krig. Res dig blodig, än är det ej för sent / att civilisera en plats / där du med behag kan spela din fiol.

Browning Robert
Den som hör musik, känner genast sin ensamhet befolkad.

Burton Robert
En näktergal dör av skam om en annan fågel sjunger bättre.

Busch Adolf
Så ung och redan violaspelare …

Busch Fritz
Renspelning, herrar kontrabasister! Kom ihåg att det hänger på centimetern.

Busoni Ferruccio
Bach bildar grunden för pianospelet, Liszt är dess höjdpunkt. De två möjliggör Beethoven.

Bäck Sven Erik
All musik är egentligen "klingande landskap".

Bäck Sven Erik
Tänk på Bach. Ju mer han närmade sig det sublima i sin musik, desto mer präglad av lek och dans blev den.

Cage John
Happy new ears!

Cage John
Det är bättre att skapa ett stycke musik än att framföra ett, bättre att framföra ett än att lyssna på ett, bättre att lyssna på ett än att missbruka det till förströelse, underhållning eller "kulturkonsumtion".

Carlyle Thomas
Man måste anstränga sig till det yttersta att säga vad man menar innan man tar till sången.

Casals Pablo
Melodins hjärta kan aldrig tecknas ned på papper.

Casals Pablo
Att dra sig tillbaka är början till döden.

Chesterton G.K
Den gode musikern älskar att vara musiker; den dålige musikern älskar musik.

Cocteau Jean
Diktaren har alltid för många ord i sin ordbok, målaren för många färger på sin palett, musikern för många noter på sitt klaver.

Coleridge S.T.
Ett öra för musik är något helt annat än smak för musik. Jag har inte det minsta musiköra; jag skulle inte kunna sjunga en aria för att rädda mitt liv, men jag har den största glädje i musik och jag kan skilja god musik från dålig.

Colette
Johann Sebastian Bach: En gudomlig symaskin.

Coty René
Det är skada att skjuta pianisten då pianot är ostämt.

Coward Noël
Märkvärdigt vilken kraft som ligger förborgad i billig musik.

de Staël
Jag förstår allt som förtjänar att förstås, och det jag inte förstår existerar inte.

Debussy Claude
Virtuosens dragning på publiken är mycket lik cirkusens på massan. Där finns alltid ett hopp om att något farligt skall hända.

Diktonius Elmer
Att socialisten Marx levde behagligt borgerligt, att kärleksaposteln Jesus aldrig älskade en kvinna, att polyrytmikern Brahms aldrig lärde sig dansa, är karakteristiska, på intet sätt komprometterande fakta. Ty i själva vårt jag är grå teori mot livets grönska.

Disney Walt
Efter att ha adapterat Beethovens sjätte symfoni för "Fantasia" kommen-terade Walt Disney: "Jösses. Det här blir Beethovens lycka."

Durrell Lawrence
Musiken uppfanns för att bekräfta människans ensamhet.

Dylan Bob
Bob Dylan värjer sig mot ointelligenta eller okritiska eller närgångna frå-gor genom att raljera, motsäga sig själv eller föra in ett falskt djupsinne, som leder journalisterna på villospår

Dylan Bob
Den högsta formen av sång är bön. Kung Davids, Salomos, prärievargens klagan, jordens dån. Det måste vara underbart att vara Gud.

Dylan Bob
Man kan förstås skriva alla slags protestsånger och ge ut dem på en Folkwaysskiva men vem lyssnar till dem? Dom som lyssnar kommer att hålla med dig i alla fall. Du kommer inte att få någon att lyssna som inte är med på noterna. Om du kunde hitta nån kille som verkligen säger "OK, jag har ändrat mig därför att jag lyssnade till den här grejen" - - -  En massa människor gör saker därför att dom känner sig skyldiga till det. Dom hand-lar därför att dom tror att någon betraktar dom, vad det än gäller. Det finns folk som kan göra vad som helst därför att dom känner sig skyldiga till det.

Einstein Albert
Aldrig skrev Mozart för evigheten, och det är just av det skälet som mycket av vad han skrev är för evigheten.

Eisler Hanns
Att utöva  musik har fyra nackdelar: De hungriga blir inte mättade, de frysande värms inte, de hemlösa förblir hemlösa, de förtvivlade blir inte tröstade.

Ellington Duke
Vi bekymrar oss inte om att skriva för eftervärlden. Vi vill bara att det skall låta bra just nu.

Ellison Ralph
Som form är bluesen en känslofullt uttryckt krönika över en personlig katastrof.

Fauré Gabriel
Det är musik i vilken alla noter måste höras.

Ferlin Nils
Då blir det att säja vid kvarn och kross: / En märklig man! - En bekant till oss. / Han gick här och frös precis som vi. /  Ett stort geni.

Fliegende Blätter
Det finns folk som håller Beethovens pastoralsymfoni för ett mästerverk, emedan gökens galande återges så bra.

Flyckt Yngve
Man kan höra musik på olika sätt. Ett av de enklaste är att utgå från tystnaden som nollvärde och så känna sig in i hur musikflödet - musik är kraft - dynamiskt stiger från detta nollvärde i kurvor upp till största klang-fält och styrka och hur det allt intill slutackordet förhåller sig till tystnad-en. För att kunna göra det fordras emellertid en sak: man måste kunna uppleva tystnaden som förberedelse och förtoning, som andhämtning. Man måste kunna skilja på levande och död tystnad.

Fuller Thomas
Den bullersamma trumman rymmer intet annat än luft.

Galin Thorvald
Beträffande en del grammofonsångare skulle man helst se att deras röster reproducerades på hålet i skivan.

Gamla testamentet
När nu anden från Gud kom över Saul, tog David harpan och spelade; då kände Saul lindring, och det blev bättre med honom, och den onde anden vek ifrån honom.

Gammond Peter
Portamento - Förmågan att röra sig från en felaktig ton till den rätta utan att någon märker det ursprungliga misstaget.

Glinka
En nation skapar musik - tonsättaren arrangerar den bara.

Goethe J.W.
Musik, i bästa mening, kräver mindre av nyheter, ja, ju äldre den är, ju mer van man är vid den, desto starkare verkar den.

Gradenwitz Peter
Till en lyssnare som frågade, hur det var möjligt för tonsättaren att finna dessa ljud, som uttrycker tystad, svarade David Felicien: "Genom att lyss-na till den".

Grillparzer Franz
Här är ej kropp, ja knappast ton, jag hör din själ. (Till Jenny Lind)

Johansson Jan
Det måste finnas ett sätt att spela tonen C, så folk bryter samman.

Johnsson Samuel
Kvinnor har en stor fördel däri att de kan ägna sig åt småsaker utan att skämmas; det kan inte en man, utom då det gäller fiolspel. Hade jag lärt mig att spela fiol så skulle jag aldrig gjort annat.

Joio Norman Dello
Notskrift är en primitiv vägledare till musiken. De fantasilösa är slavar under den, andra ser vad som finns bakom den.

Joubert Joseph
Trummans ljud jagar bort tanken; av det skälet är den det mest militäriska instrumentet.

Judiskt ordspråk
Flickan som inte kan dansa säger att orkestern spelar illa.

Keates John
Låt mig dö till musik och jag begär ingen annan glädje.

Kraus Karl
Mellanaktsmusiken är det bästa på hela kvällen. Den fordrar inte att man tiger, den fordrar inte att man lyssnar, men den medger att man inte hör vad som sägs.

Kraus Karl
Den nya musiken är en kvinna, som kompenserar sina naturliga brister genom att fullkomligt behärska sanskrit.

Kraus Lili
Objektivitet i musiken är nonsens … Har ni någonsin haft en objektiv kärlekshistoria? Och vad är musik annat än kärlek?

Landowska Wanda
Jag övar aldrig; jag spelar alltid,

Lanier Sidney
Musiken tar upp den tråd som språket släpper; så det är där Shakespeare slutar som Beethoven börjar.

Lanier Sidney                            
Om beskrivande musik är ett misstag, må så vara: misstaget ligger vanligen endast i beskrivningen, inte i musiken

Lanigan Geore T
Ett gnissel hörs i orkester / Då konsertmästaren drar / Den ädla springarens svans / över den viga kattens inälvor.

Lenin
Jag vet inget bättre än Beethovens Appassionata och skulle kunna lyssna till den varje dag. Det är en underbar övermänsklig musik. Alltid tänker jag med stolthet, kanske med naiv stolthet: Vilka underverk människor för-mår utföra.

Liberace
Vad ni sade sårade mig mycket. Jag grät hela vägen till banken.

Lieberson Goddard
Jag har lärt av erfarenheten att det är lättare att göra en affärsman av en musiker än en musiker av en affärsman.

Lind Jenny
Ja, jag sjunger aldrig utan att tänka, att det möjligen kan vara min sista sång, och ber Gud beskydda mig.

Liszt Franz
Den mest poetiska musiker som någonsin levat (Schubert)

Longfellow H.W.
Musik är människorsläktets universella språk.

Lunaire Per
Målbrott, det enda brott som inte lönar sig.

Mahler Gustav
I varje uppförande måste verket födas på nytt.

Mann Herbie
Om du sysslar med jazz och fler än 10 personer gillar dig så får du etiketten kommersiell.

Mattheson Johann
Den som vill spela luta i ett år måste stämma i fyra.

McCartney Paul
Det var faktiskt inte Brian Epstein som upptäckte Beatles utan Beatles som upptäckte Brian Epstein.

Mencken H. L.
Folksånger skrivs, som alla andra sånger, av individer. Allt folket har att göra är att välja dem som skall överleva.

Mencken H. L.
Opera på engelska är, på det hela taget, ungefär lika meningsfullt som baseboll på italienska.

Miller Henry
Ni kan få ert ego uppiffat eller bortopererat, vilket ni behagar, precis som en vårta eller liktorn. Sedan kan ni njuta ännu mera av Mozart än förut - lika väl som av Tetrazzins drillar och Bing Crosbys vaggvisor. Musik är ett vackert opiat om man inte tar det för högtidligt.

Mitropoulus Dimitri
Endast ett genomlidet liv kan förvandla en symfoni från en samling av noter till ett mänskligt meddelande.

Morgenstern C
Aldrig kan livet förefalla så grovt som då det konfronteras med ädel musik.

Nalle Puh
För poesi och visor är inte saker som man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en.

Nielsen Carl
Man hörer ikke saa sjaeldent Folk udtale, at de er fuldkommen umusik-aliske. Det siges i Reglen med et vist Koketteri ligesom for att vaere origi-nale. Jeg paastaar, at der i den civiliserede Verden naeppe findes der Menneske, som - hvis han da ikke er abnorm – er fuldstaendig umusika-lisk.

Nyblom Lennart
Blåst i TV markerar man genom att spela "Spartacus" av Chatjaturjan.

Ordspråk Serbien                     
Den som sjunger planerar inget ont.

Ordspråk England
En rödhakes sång är inte vacker för masken.

Ordspråk England
Spelmans lön: kött, sup och pengar.

Ordspråk England
Sångaren bär sin butik i sin strupe.

Ordspråk England
Musik hjälper inte mot tandvärk.

Ordspråk latin
Musiken banar väg för kärleken.

Ordspråk Spanien
Kungens svärd skär skarpt och prästens eldar bränner, men gatusånger dödar snabbast.

Ordspråk Sverige
En man utan pengar är en fiol utan strängar.

Ordspråk Sverige
Dens bröd man äter, dens visa får man sjunga.

Ordspråk Sverige
När jag har badat och Carmen torkat mej: torr-e-ja-då, torr-e-ja-då.

Ordspråk Tonga
Trumman väsnas inte så mycket som munnen.

Palm Göran
Modern musik är söndersliten och ångestfull, därför att den söker gestalta nutidsmänniskans situation. Ett disharmoniskt innehåll kräver en dishar-monisk form.

Palmaer H.B.
Man borde för att förbättra arrestanterna - så påstod predikaren - i förstone verka på dem medelst musik; man borde sjunga och spela för dem t ex Rossinis arior, Mozarts kvartetter osv. Sedermera när deras hårda själar legat liksom i blöt i musikens böljor och det så länge att de hunnit blifva tillräckligt mjuka, skulle religiositetens sigill dem påtryckas förmedelst gudfruktiga samtal med fromma och hederliga qvinnor t ex ammor.

Parton Dolly
Gud, varför har du överdrivit mig?

Pearson Hesket
Hans fader, som misslyckats i affärer, grep till flaskan; hans moder, som misslyckats i äktenskapet, tydde sig till sången.

Peterson-Berger W
Romantiken njuter av sin frihetslängtan, den stora klassiska konsten av sin frihetskänsla.

Peterson-Berger W
Wienvalsen utmärker sig liksom all annan dansmusik framför allt därigenom att den saknar alla själsliga nyanser.

Pope Alexander
Musiken liknar poesin: båda rymmer namnlösa behag, som ingen metod  kan lära ut och bara en mästares hand kan kalla fram.

Pound Ezra
Det finns två estetiska ideal: det wagnerska, som inte skiljer sig från Foire de Neuillys, dvs. man gör åskådaren konfys genom att oupphörligen bom-bardera så många av hans sinnen som möjligt, vilket gör att han inte kan uppfatta någonting med någon särskild klarhet, - - -

Puebla Carlos
Under kapitalismen sjöng jag för att leva, nu lever jag för att sjunga.

Reklam
Var filharmonisk.

Robeson Paul
Det är inte min uppgift att motverka den vite mannens fördomar mot negern. De spelar ingen roll. Jag har satt mig före att uppfostra min broder till att tro på sig själv.

Roosevelt F.D.
Jag hade kommit till en punkt, där jag måste antingen klippa mig eller skaffa en fiol.

Rorem Ned
För den socialt sinnade är en definition av Konsert: Det som omger en paus.

Rorem Ned
Varför måste alla tycka om musik? Att de går miste om någonting är bara musikälskarens uppfattning.

Rorem Ned
Musiken existerar - inte på målarduken eller ens i notskriften - bara i rörelse. Den gode lyssnaren kommer att höra den som en förlängning av nuet.

Rosenberg Hilding
Musiken lever först i tonsättarens fantasi och förblir en hemlighet.

Rosenberg Hilding
Man kan inte resonera sig till förståelse för en så känslomättad verksamhet som konstskapandet. Musikens innersta flöde fattas inte med förståndet. Där måste känslan slutligen vara den nyckel som förmedlar och öppnar vägen till upplevelse. Men det arkitektoniska, den intellek-tuella verksamhet som ligger i det känsloladdade är en viktig del i denna upplevelse. "Kunst ohne Denken ist Dusel, säger Goethe. Jag vill därför likt perukmakare Ström i "Markurells i Wadköping" göra mina läsare tänkan-de.

Rosenberg Hilding
En öppen, liksom direkt kontakt med musikens material möter ofta svårigheter på grund av traditionen. Tradition är mycket ofta de svagas näringsställe.

Rubinstein Artur
Jag är en av de sista stora felspelarna.

Saint-Saëns C
Den börjar inte, den slutar inte, men den håller på. (Om Regers musik.)

Saint-Saëns C
Den besegrade svårigheten blir i konsten till skönhet.

Sand George
Musiken går vilse i barnsligheter då den söker efter knalleffekter och naturljud. Den är större än så: känslan är dess rike. Dess mål är att väcka känslor, liksom den föds ur känslorna.

Santayana George
Musiken är i grunden onyttig, liksom livet.

Santayana George
Musiken är ett hjälpmedel för att ge våra inre känslor en form utan att knyta dem till händelser eller objekt i världen.

Schnabel Artur
Studenten: "Den jazzen är inte alls någon dansmusik. - - Jag fattar den helt enkelt som en musik där en kille ger uttryck åt sin inställning till tingen. Den är alldeles ursprunglig. Det är inte fråga om konst eller teknik eller sånt." Schnabel: "Ni menar att det är ren improvisation? Men det hör ju inte till konstens område. Ett konstverk är inte improviserat."

Schnabel Artur
Noterna hanterar jag inte bättre än många andra pianister. Men pauserna mellan noterna - ah, det är där konsten härskar.

Schnabel Artur
Tyskarna äro omusikaliska men musikbildade; svenskarna äro musikaliska men obildade.

Schubert Franz
Här har Franz Schubert galit för sista gången, den 26 juli 1812 (Betr  målbrottet)

Schumann Robert
Talangen arbetar, geniet skapar.

Schumann Robert
"Det har behagat oss", säger folk, eller "Det har inte behagat oss". Som om det inte fanns något högre än att behaga folk.

Schumann Robert
Pärlan simmar inte på ytan; den måste sökas i djupet, även under fara. Clara är en dykerska.

Schumann Robert
På andra sidan bergen bor också människor. Var blygsam, konstnär! Du har ännu inte funnit eller tänkt något, som inte andra har tänkt och funnit före dig. Och hade du ändå gjort det, så betrakta det som en gåva från ovan, som du skall dela med andra.

Schumann Robert
Att sända ljus in i det mänskliga hjärtats djup - konstnärens yrke.

Seumes  J.G
Elakt folk har inga visor.

Shakespeares W
De sluga skökosönerna / har funnit ett snabbt knep att få damer på rygg: / En fransk visa och en fiol är utan konkurrens.
Musikaliska aforismer att fundera över
 
Shakespears W
Ty intet är så stelt, så tungt, så stormigt, att ej musik ibland förbytt dess väsen.

Shakespeares W
Hur bitter ljuv musik / kan bli, då takt och tidsmått uraktlåtes. / Så är det ock mänskans livsmusik.

Sibelius Jean
Fäst inget avseende vid vad kritikerna säger; ingen staty har någonsin rests över en kritiker.

Sjostakovitj Dmitri
Det finns ingen musik utan ideologi

Sjöberg Birger
Han iakttog med verklig sorg i sitt hjärta, att i sångarbrösten icke funnos motsvarande känslor till de försäkringar som "trogna bröder", "muntra musikanter", "ädla känslor" o.d., vilket vid sångarfanans fläkt med intensiv enighet fyrstämmigt avgåvos.

Stockhausen K
Tänk ingenting. Vänta till dess det är absolut stilla inom dig. Då du har uppnått detta tillstånd, börja spela. Så snart du börjar tänka, stoppa och försök att återuppnå stadiet av icke-tänkande. Fortsätt sedan att spela.

Stokowski L
En målare målar sin bild på en duk. Men musiker målar sina bilder på tystnad. Vi står för musiken, ni står för tystnaden.

Stolpe Sven
Livet liknar en skön symfoni, som hänför och behagar men som varar alltför kort.

Strauss Richard
Det finns inget sådant som "abstrakt musik". Det finns bra musik och dålig musik. Om den är bra så betyder den något - och då är det programmusik.

Stravinskij Igor
Akademism uppstår då reglernas motivering ändras, men inte reglerna.

Stravinskij Igor
En god tonsättare imiterar inte, han stjäl.

Stravinskij Igor
Problemet med musiknjutning i allmänhet är att folk lär sig ha alltför mycket respekt för musiken; de skulle läras att älska den i stället.

Strix 1906
Dansa lite långsammare för jag har sorg.

Swift Jonathan
Han var en fiolspelare och följaktligen en skälm.

Söderblom Åke
Definition på en gentleman: En som kan spela saxofon och inte gör det.

Taube Ewert
Men för att ge konsten prägel åt en sjömansvisa måste jag leva som en eldare och matros, men tänka och känna som en Homeros.

Taube Ewert
Nåväl! Då vill jag bara säga att liksom herr Bellman, salig i åminnelse, diktade visor till franska melodier som han hade hört på Operan, så diktar jag ibland till italienska och spanska melodier men ändrar dem just så mycket så att de blir hemmagjorda.

Taube Ewert
Hjärtats nyckel heter sång.

Taube Ewert
En sjungen dikt får vingar.

Thomson Virgil
Varje tonsättares musik speglar i sitt ämne och sin stil den ekonomiska källa på vilken tonsättaren lever då han skriver musiken.

Thomson Virgil
Sättet att skriva amerikansk musik är enkelt. Allt man behöver göra är att vara amerikan och sedan skriva vilket slags musik man önskar.

Tucholsky Kurt
Da gab es einen englischen General, der war so unmusikalisch, dass er nur zwei Musikstücke erkennen konnte. Eins davon war God save the King. Traverstering: Jag känner bara till två melodier, en av dem är Yankee Doodle och den andra är det inte.

Walter Bruno
Jag är bara en musikalisk brevbärare och som sådan måste jag se till att mina musikaliska brev når adressaten.

Valvoda Lee                                
Musik med sjuttio taktslag i minuten påverkar ingen, eftersom den går i samma takt som hjärtats slag. Vi går aldrig under sjuttio slag i minuten,                                                           eftersom vi inte är intresserade av att lugna ner folk eller få dem att sova.

Wolgers Beppe                          
Man undrar varför ungdomar på min tid var oskulder. - Det var inte mycket man hann mellan skivbytena på en vevgrammofon.

Zelzer Harry                                 
Bra musik är inte på långt när så dålig som den låter. a Lee